I knew the pathway like the back of my hand

Somewhere only we know, Keane

Nu har Höstlovet dragit igång vid gruvan! Spökturer och pyssel, det är grejer det! 
 
Men höstmyset avbröts abrupt av snön.. (!!!!) What the hell. Redan? Brukar det inte bara var jäkligt kallt under lovet? Eh?
 
Anywho. Trots den bitnade slasksnön blev det Väsenvandring igår kväll. Jag drog med lillbrodern, kusinen och dennes fem yngsta, och tillsammans med 50 andra nyfika (och smått vettskrämda) peeps drog vi runt på området och kramade träd, spanade in Näcken, lånade en gryta av trollen och förvandlade tillbaka en varulv till människa. Vi fick till och med se en häxa flyga iväg på sin kvast! Det ni!
 
Men lite tråkigt att man inte själv kunde vara med och dansa barfota bland träden i år.
 
 
Efter lingonsaften slunkit ned i halsen och jag begivit mig upp ur Stens Botten blev det bara till att panika i cirkus 15 minuter då mobilen tydligen bestämt sig för att slinka ur jackfickan....!!!! Iiiiiih! Så det vart bara till att vända på varenda sten längs med vägen, och i ett töcken av tårar i ögonvrån, hjärtklappning och febrilt letandes fingrar hittades den upp och ned vid linbanan. Puuuuh! Och den verkar fungera. 
 
Den hastiga ökningen i blodtrycket under dem där horribla 15 minuterna, however, gav mig andingsproblem. Tror seriöst att jag har hostat loss livmorden nu under förmiddagen. For reals.

Get your motor runnin'

Born to be wild, Steppenwolf
Det var en intensiv helg. Så pass att det svider i ögonen just nu, och sovtåget står på perrongen. Ja. Kl. 20.55. Men  flickor som är lite till åren behöver sin sömn. Så det så.
 
I helgen var det upp med tuppen. Typ. För på lördagen blev det däckbyte av yours truly. Typ. Jag tog på mig den ärofyllda uppgiften och ansvarade för att lägga däcken i rätt påse.. fast undrar om det egentligen spelade någon roll. Ahja. Däcken hamnar på samma plats nästa år som i år. Och det är jag jäkligt nöjd med. 
 
 
Nu är bönan vinterredo!
 
Kvällen spenderades sen med att köra föräldrarna från ena sidan stan till andra, snabb visit ned i gruvan för att vara fackelhållare vid ett suprisebröllop, för att sedan åka på filmkväll hos Sarah och för att efte det köra tillbaka föräldrarna från andra sidan stan till ena sidan stan. Heeeh. Men the excitement att få köra pappas super-turbo-Saab några tiotal kilometer för fort på Salas öde gator kl. 00.59 slås inte av mycket...! Tjooop!
 
Men tillbaka till tidigare på kvällen. Det var ett litet överraskningsbröllop i gruvan. Tissel och tassel i flera månader, och äntligen var det dags! Gud vad med överraskningar jag är med om den här månaden. Tack och lov är det inte jag som blir överraskad, för då ni, då skulle jag pee in my pants. Och det var det nära att jag gjorde this time. Det är nåt med att behöva gömma sig som gör att blåsan krymper till hälften av sin kapacitet. Hmm. Men det vart så jäkla lyckat, och trots att man inte kände människorna blev man alldeles tårögd och kunde inte sluta storflina. Heeeeh. Trevligt sällskap hade man hela kvällen också eftersom jag med min magic bokat in Johanna och hennes Olle som weddingsingers!
 
 
Efter the amazingness i gruvan vart det raka vägen till Sarahs soffa för tjejhäng, Snövit och en trevlig Huntsman att vila ögonen på. Hihihihi!
 
Och på söndagen vart det bara till att stiga upp tidigt igen för att hinna snygga till så gott det gick i lägenheten för att sedan dra iväg på en lång luciakörövning vid gruvan. Johni, snart ska allt sitta. 
 
Trött i ögonen och trött i halsen började en ny jobbvecka imorse, men det blev en bra dag med möte med chifen som slutade med förlängt vikariat och löneökning. Inte illa pinkat.
 
Nu ska det diskas och sen bums i säng. Tror jag.
 

I've been out on that open road

Ride, Lana del Rey

Hej!
Vet ni! I nästa två veckor har jag lyckats hålla en hemlighet! Wowowow, det händer inte ofta. Men det var en riktig superviktigkorthemlis, som hade ett bäst före datum. Annars hade jag spilled the beans a long time ago.
 
Men det var My som lurat mig in i hemlighetsmakeriets ädla konst med en dunderplan som gick ut på att att två flickor skulle sträckköra i nästan 5 timmar in i den småländska skogen för att överraska den bästaste Karolinisen! Och det fungerade! Efter 45 mil av exalerande skrik, gnyende och fnissande rullade Fröken Eriksson och Fröken Funk in på en mörk parkering, de smög sedan längs med husväggen och in i en mörk portuppgång. Utan att tända lyset tog de sig ända upp till högsta våningen, och precis innan de kissade på sig av excitement ringde de på klockan hos paret Simon/Sarajärvi. 
 
SUUUUUUUUPRISE!!!
 
Sicket överraskning! "Men vad gör niiii här?! Hur kom niii hit?" Hördes från en förvirrad Daniel, som i samma stund insåg att han skulle slippa och åka antikvitetsshoppa dagen efter och blev supersupernöjd och gav de söta och trötta flickorna en stor kram!

 
Karolinisen och jag på kajen en tidig morgon på Tilos 2011! Tjohej!

Liknande inlägg