I knew the pathway like the back of my hand

Somewhere only we know, Keane

Nu har Höstlovet dragit igång vid gruvan! Spökturer och pyssel, det är grejer det! 
 
Men höstmyset avbröts abrupt av snön.. (!!!!) What the hell. Redan? Brukar det inte bara var jäkligt kallt under lovet? Eh?
 
Anywho. Trots den bitnade slasksnön blev det Väsenvandring igår kväll. Jag drog med lillbrodern, kusinen och dennes fem yngsta, och tillsammans med 50 andra nyfika (och smått vettskrämda) peeps drog vi runt på området och kramade träd, spanade in Näcken, lånade en gryta av trollen och förvandlade tillbaka en varulv till människa. Vi fick till och med se en häxa flyga iväg på sin kvast! Det ni!
 
Men lite tråkigt att man inte själv kunde vara med och dansa barfota bland träden i år.
 
 
Efter lingonsaften slunkit ned i halsen och jag begivit mig upp ur Stens Botten blev det bara till att panika i cirkus 15 minuter då mobilen tydligen bestämt sig för att slinka ur jackfickan....!!!! Iiiiiih! Så det vart bara till att vända på varenda sten längs med vägen, och i ett töcken av tårar i ögonvrån, hjärtklappning och febrilt letandes fingrar hittades den upp och ned vid linbanan. Puuuuh! Och den verkar fungera. 
 
Den hastiga ökningen i blodtrycket under dem där horribla 15 minuterna, however, gav mig andingsproblem. Tror seriöst att jag har hostat loss livmorden nu under förmiddagen. For reals.

Kommentera här: