And everybody hurts sometimes

Everybody hurts, R.E.M.
Har så fruktansvärt ont i mina ben... eller snarare framsidan av högra låret och båda vaderna. Trodde jag skulle gråta när jag gick ner för trappen till bilen imorse. Och när jag slutade jobba idag gled jag lite i en nerförsbacke och tänkte: Om jag ramlar nu kommer jag spy av smärta. Ja, spy. Fy sjutton. Men tack och lov I remained standing. Dock var det svårt att smidigt ta sig in i bilen och jag råkade dra ner fönsterrutan och tuta. Greatness.

Hur kommer det sig nu att jag har träningsvärken from hell? Jo, bröllopet i söndags resulterade i skrik och panik (nästan) då vi blev en man kort.... på ett redan supertajt schema. Så stackars jag blev packåsna för blommor, ficklampor, korgar och ljus och fick springa (nåja, dra mig) upp och ner för trapporna till 60 meter ett par gånger. Redan första nedfärden gjorde mig skakig i benen... puuh. Att sedan bli utvald till att leta efter gästernas borttappade skor under resten av kvällen gjorde inte saken bättre... Hmm.

Men det var ändå riktigt kul med bröllop! Fint som bara den var det!

En anledning till varför en vanlig träningsvärk kan ha blivit en träningsvärk från helvetet kan ha att göra med att jag förstörde mina stackars små muskler genom att ha skrattat så mycket till Björn Ranelids melodifestivalframträdande att jag fick kramp från magen ner till tårna..

Kanske.

En annan anledning till träningsvärken som får mig att gå som den krigssakadade Dr. Watson (denna analogi är till för att ni ska få en idé om hur det faktiskt ser ut när jag lunkar mig fram)  kan ju ha varit den dumma idén att möblera om i söndags. Mmm. Och jag har inte fjäderlätta möbler ska jag be om att få tala om... Det blev inte så mycket omplacerat, men för att kunna vända på sängen behövde samtliga möbler i rummet flyttas undan. Puuuh. Men nu är också golvet och väggarna skurade. Weei! Fick sen pyttelite hjälp av pappa att flytta tillbaka allt igen.. Han är snäll han!

Så här blev det i alla fall:



Men vi får hoppas att värken försvinner så jag slipper rulla ur sängen imorgon. Gudars! Tänk om det sitter kvar tills på lördag då jag har ett Barnäventyr! Åååh, ångesten att behöva gå upp från 26 meter med hurtiga barn. Jag som knappt kan böja knäna.

Nej! Nu får jag sluta.

Farväl.

Liknande inlägg

1 Linnéa:

skriven

Spännande med ny möblering!

Kommentera här: